• Min månad i bilder

    Maj genom mobilen

    Nu har det ju gått några dagar sedan maj tog slut, men jag tänkte dela ett gäng ögonblicksbilder från denna vackra månad innan jag helt glömt bort vad den innehöll.

    En händelserik månad var det, på flera sätt. En av de största grejerna var att vi köpte hus. Tänk att vi ska få bo på denna vackra plats i framtiden! Jag är nästan lite avundsjuk på mig själv.

    En annan fin grej var att jag blev moster för första gången. Faster blev jag så sent som i mitten av april. Hurra för Melinda och Julian, familjens två nya stjärnor!

    Med undantag för husköp och nya bebisar var maj en väldigt vanlig – men fin – månad. Vi tog oss an ett lite lagom stort projekt, att plantera en häck. Jag hoppas den överlever sommaren.

    Vi var nog mer utomhus än inomhus och några små utflykter blev det. Till Valbacken och Skröle Hie, till exempel.

    Vi cyklade, badade och red. Tyvärr var jag sjukt pollenallergisk, känns som att det är dags att börja knapra någon medicin.

    Någon fantastisk löparmånad var det inte. Jag har känt mig oerhört tung i benen (kan jag skylla på pollen här också!?) och det har inte blivit så många kvalitetpass. Men några få pass kändes riktigt bra och nu har jag börjat ladda för ett höstmaraton.

    Ljumma majkvällar är det bästa som finns. Särskilt när jag får springa tillsammans med Fredrik och Lykke.

    Och ja, lite kyligare majkvällar är heller inte fy skam!

    Nu är det plötsligt sommar och bara en vecka kvar till skolavslutningen. Jag förstår knappt hur våren kunde susa förbi så fort. Men så känns det kanske varje år?

  • Veckans träning

    Vecka 22

    Lite oengagerat bloggande av mig just nu. Fast varför ska jag ursäkta mig egentligen? Har ju inte direkt lovat någon x antal inlägg i veckan. Just nu har jag fullt upp med att jobba, sola och städa kycklingbajs. Det som blir, det blir helt enkelt.

    Vecka 22 var en rätt tråkig springvecka med väldans massa krämpor hit och dit. Jag är inte skadad, men ett knä ömmar lite, musklerna i baksidorna värker, en vad känns lite spänd och så vidare. Det är som att kroppen skriker åt mig att ta det lite lugnare. Så den här veckan har mestadels inneburit löpning i långsamt tempo. Men jag är väl rätt nöjd, har haft sällskap på hela tre av sex rundor vilket gjort att löpningen ändå känts rolig.

    Så här har jag tränat:

    Mån: Vila
    Tis: 14 km (de sista 4 i 4.20-4.00-fart)
    Ons: 10 km
    Tor: 10 km varav 2+1+500+500+1+1 i olika farter (mellan 3.50 och 3.25)
    Fre: 11 km
    Lör: 10 km
    Sön: 18 km

    Totalt 73 km

    Utöver lagom smärtsam löpning har veckan bjudit på massor av fina vyer. Magiskt är det nu, och fortsätter nog att vara så ett bra tag till!

  • Löpning,  Träning

    Ursäkter, ursäkter

    Jag brukar tänka att jag är luststyrd men disciplinerad. Kan man vara både och samtidigt?? Alltså, jag går mycket på känsla & lust och gör det jag känner för i stunden. Skippar gärna städning och annat tråk till förmån för roligare grejer. Samtidigt har jag disciplin nog att till exempel följa ett träningsprogram. Har jag verkligen bestämt mig för något så genomför jag det.

    Sedan en tid tillbaka har jag dock lite problem med disciplinen i träningen. Det yttrar sig framför allt genom att jag skjuter upp jobbiga pass, som intervaller och långa långpass. För att ta ett exempel: i tisdags var min plan att springa ett ganska hårt intervallpass. 4+3+2+1 min * 2. Så blev det inte. Det var varmt, det var blåsigt – och jag var trött. I stället blev det en soft löprunda i skogen med grannen. ”Jag tar det i morgon”, tänkte jag.

    Så kom i morgon. Och då hade jag först huvudvärk och sedan mensvärk. Och det var fortfarande varmt. Så jag joggade upp till Norrlida och fotade utsikten i stället.

    Sen blev det torsdag. Och det var fortfarande varmt. Och några 4+3+2+1 * 2 var jag absolut inte upplagd för. MEN jag bestämde mig ändå för att genomföra något slags intervallpass, helt och hållet på känsla. Så det slutade med att jag sprang 2+1+500+500+1+1 km i helt okej tempo. Och var nöjd och glad att benen faktiskt orkade springa lite fortare igen.

    Jag vet ju ungefär vad det här uppskjutandet beror på: jag har inte bestämt mig – på riktigt. Jag vet inte exakt vad jag tränar för. Det lutar dock väääldigt mycket åt ett höstmaraton just nu, och jag längtar tills jag hittar ett bra träningsprogram att följa.

    Fram till dess får det vara okej att vara lite slacker, tänker jag. Och gå mer på lust och känsla än något annat.


  • Okategoriserade,  Veckans träning

    Vecka 21

    En regnig helg avslutade näst sista veckan i maj. En vecka som varit ganska händelselös, med ett undantag: jag blev moster! Till en otroligt söt liten Julian, som föddes natten mellan onsdag och torsdag. Från 0 till 2 syskonbarn på bara en månad, det är stort det. Dessutom har en av mina närmaste vänner precis fått barn, så det är mycket bebisar i mitt liv nu. Det gillas!

    Träningsmässig var det en rätt hyfsad vecka. Jag sprang nästan 10 mil och fick åtminstone till ett bra fartpass. Vi var ju lediga fyra dagar, och det är verkligen lättare att få till träningen då.

    Så här såg veckan ut:

    Mån: 10 km
    Tis: 11 km
    Ons: 10 km
    Tors: 15 km varav 3+2+2+2 i
    Fre: 14 km i 4.30-tempo
    Lör: 17 km
    Sön: 10 + 10 km

    Totalt 97 km.

    I dag blir det vilodag, sen får vi se vad veckan bjuder på för slags löpning. Jag skulle vilja få in lite mer fart, men dagsformen kommer säkert få styra som vanligt.

  • Familjen,  Livet

    Försmak av sommaren

    Det har varit ganska kyligt i maj, men nu under Kristi himmelsfärd har vi verkligen fått en försmak av sommaren. Soligt, fint, härligt! Dessutom har vi varit lediga och fria.

    Under torsdagen byggde Fredrik hönsgård. Vi andra satte upp tennisnätet i trädgården och spelade tennis (så bra köp om man vill göra något aktivt med barnen utomhus, tror det är detta set vi har). Jonie ville spela ungefär hela dagen, tur vi bjöd hit mina föräldrar så jag fick lite avlastning till slut.

    Mellan tennis och slöande på gräsmattan åt vi massa mat. Så härligt att äta på altanen för första gången i år! Vi har en liten grusad, uteplats på andra sidan huset där vi redan suttit en del, men på denna sida brukar det vara lite för kallt i början av säsongen.

    På kvällen sprang jag intervaller. 3+2+2+2 i 3.50-3.55-tempo. Sammanlagt 15 kilometer. Fy så tungt det går när jag försöker springa fort. Fattar inte var min speed är? Kanske en bra idé att satsa på maraton i höst ändå, då behöver jag inte jobba upp farten så mycket.

    Barnen var uppe rätt sent och Lykke däckade i soffan framför en film. Alltså, så skönt att slippa lägga. Inget annat av våra barn har någonsin kunnat somna på det där viset, hur smidigt som helst ju.

    På fredagen var vi hos några vänner. Klappade höns, getter och åt rabarberpaj på deras fina veranda. Sen drog jag och nästan alla barn på cykeltur, faktiskt på deras initiativ. Vi kämpade oss uppför alla backarna till Norrlida och åt picknick på en äng. Sen cyklade vi genom skogen hem. Edith klarade hemfärden hur bra som helst på sin mountainbike, känns ju lovande eftersom det kanske kommer bli barnens framtida väg till skolan.

    Barnen gjorde ett badstopp på vägen, jag doppade bara tårna i vattnet. Sen kom vi hem, lagade middag och bjöd hem grannarna. Byggde en enkel höjdhoppsställning, drog fram tjockmattan ur boden och tränade höjdhopp. Så kul!

    Efter allt detta var det sent, jag sprang, en runda, och vips var även dag två slut. Känns ju väldans lyxigt att vi har ytterligare två lediga dagar att göra något kul av, inte för att vädret ser särskilt lovande ut men det kanske vänder?

  • Löpning,  Träning,  Utrustning

    Frågor & svar

    Hej!
    Hade en liten frågestund på instagram i går, fick många bra frågor kring löpning och tänkte dela några av frågorna tillsammans med lite mer utförliga svar här. Så att fler som är nyfikna kan läsa.

    Vilka är dina favoritskor?
    Mina absoluta favoriter är Asics DS Trainer. Det är en ganska lätt sko som jag främst använder till intervaller och lite snabbare pass. Den sko jag oftast använder för vanlig distanslöpning är Asics GT 2000 och i terräng/på stigar springer jag i Salomon Sense Pro. Nu för tiden köper jag oftast mina skor på Blocket/tradera. Det kanske låter knäppt, men det kommer ofta ut skor som är näst intill oanvända eftersom folk ofta köper fel storlek. Och då jag ju vet vilken modell/storlek jag vill ha, slår jag till när rätt sko kommer ut. Snällt mot både plånboken och miljön!

    Vilket är ditt absoluta favoritlopp?
    Helt ärligt- jag tycker det är rätt jobbigt att kuska runt på lopp! Speciellt storloppen. Först ska man ta sig dit, ofta många mil i bil. Man måste planera sitt ätande och sina toabesök. Sen stressa runt och hämta ut nummerlapp, vara vid starten i god tid, nervöskissa på nån bajamaja sjuttioelva gånger. Sen misslyckas man eventuellt kapitalt och tyckte det var helt värdelöst att man åkte. Nä, usch!! Föredrar småloppen i närheten som inte kräver någon planering och kan klaras av på en eftermiddag/kväll. Då är det kul. Sen kanske jag ska tillägga att det kan vara en upplevelse att springa storlopp, förstås. Sprang New York Marathon 2016 och det var väldigt häftigt pga det enorma publiktrycket! (även om jag var gravid och mådde piss).

    Vad får dig motiverad att springa de dagar du inte har flow?
    Ofta har jag inga problem att ta mig ut, så länge det inte är så att jag ska springa hårda intervaller. Men är jag trött, seg och saknar motivation brukar jag tillåta mig själv att springa kortare och långsammare än vad jag har tänkt. Eller försöka få med mig en kompis ut. Det är kanske det allra bästa.

    Tränar du på känsla eller springer du efter träningsprogram?
    Jag tränar mycket på känsla. Kanske lite för mycket för att få riktigt bra resultat. Men jag brukar sätta mål för varje vecka, typ hur många kilometer jag ska springa och hur många fartpass. Inför viktiga lopp brukar jag följa något tioveckorsprogram på till exempel jogg.se. Jag tror jag skulle ha mycket att vinna på att följa ett träningsprogram under en längre period, tänker ibland att det skulle vara jätteroligt med någon som kunde lägga upp träningen åt mig.

    Vad använder du för pulsklocka?
    En Garmin Forerunner 235. Men jag använder oftast bara klocka när jag springer intervaller/långpass.


  • Livet

    En husdröm

    Första gången jag var uppe i Norrlida, en by som ligger högt och fint några kilometer från Mariannelund, var någon gång 2012. Jag minns än i dag hur jag nästan tappade andan för jag tyckte det var så otroligt vackert. Utsikten är fantastisk där uppe, man ser hela Mariannelund men också skogarna runt omkring. Redan då flög tanken genom huvudet: ”här skulle vi ju bo nån gång”. Har alltid haft en dröm om att bo ute på landet, men inte för långt ut.

    Sedan dess har jag varit där många, många gånger. På picknick och promenad, men framför allt under otaliga löprundor. Jag har stannat till och fotat årstidens skiftningar, jag har suttit på en liten kulle och sett solen gå ner. Det är rätt jobbigt att ta sig upp för alla backar, men alltid så värt. Solnedgångarna där är något alldeles extra.

    Ganska snart efter att jag varit i Norrlida första gången tog jag reda på vilka som ägde de fyra olika husen i byn. Jag insåg att om det var något hus som möjligtvis, möjligtvis skulle kunna bli till salu någon gång så var det hus nummer tre. Så jag började fantisera om att det huset kanske skulle bli vårt någon gång. Det gällde ju bara att våga fråga ägarna om det skulle kunna bli till salu…

    För flera år sen tog jag reda på telefonnumret till ägarna (som bor utomlands och har hyrt ut huset på somrarna) och författade ett brev som jag tänkte skicka. Sen blev det där brevet liggande i någon låda. Dels för att jag inte hittade ägarnas adress, dels för att jag inte var bombsäker på att vi faktiskt ville ha huset. Att bo i ett mysigt hus i samhället med jättefina grannar, som vi gör nu, har ju sina fördelar ändå. Men den där längtan ut på landet har ändå funnits där hela tiden, framför allt den ljusa delen av året och tidigt i våras fick jag äääääntligen tummen ur. Ringde lantmäteriet, fick tag på rätt adress och skickade brevet. Och fick till vår förvåning svar nästan direkt! Att jo, eventuellt skulle de faktiskt kunna tänka sig att sälja!!

    Vi blev glada och chockade på samma gång (jag hade nog tänkt att de skulle höra av sig om….några år). Men vi fick titta på huset, lyckades komma fram till ett pris, genomförde en besiktning. Och nu är det alltså vårt! Vi är förstås glada, även om jag måste säga att hela processen med husköpet har varit rejält jobbig. Stora beslut är ofta svåra. Hur vet man egentligen vad man vill, på riktigt?

    Men men, nu fick vi en fantastisk chans, tog den, och hoppas förstås att allt blir toppen! Huset är någonstans mellan 142 och 171 kvadratmeter stort (står lite olika i olika papper) och byggt 1911. Många gamla fina detaljer är bevarade, som spegeldörrar, fina gamla foder och lister, vedspis och glasveranda. Uppe finns fyra sovrum och badrum, nere är det kök, matrum och två vardagsrum/sällskapsrum. Det tillhör också en enorm ladugård och drygt 5,5 hektar åker/betesmark. Det är gångavstånd till busshållplats med bussar som går en gång i timmen mot Eksjö och Vimmerby, drygt 1,5 km ner till sjön och cirka 4 km till barnens skola.

    Det är en hel del att renovera och fixa, vilket vi tänker göra i den takt vi orkar och hinner medan vi bor kvar i vårt nuvarande hus. Vi har ingen lust att bo i renoveringskaos och vill vara helt färdiga med åtminstone nedervåningen innan vi flyttar in. Så nu har vi att göra ett tag framöver. Kommer nog ångra oss femtioelva gånger på vägen, men tror nog att det i slutändan ska vara värt all möda!

  • Veckans träning

    Vecka 20

    Hej och hå. Ytterligare en vecka har passerat. En lite speciell vecka då vi äntligen skrivit kontrakt på vårt hus (wiiiii!). Jag ska berätta väldigt mycket mer om detta i ett eget inlägg. Även i övrigt har det varit en toppenvecka, jag har haft roliga jobb, träffat roligt kompisar och en hel del grejer har fallit på plats jobbmässigt. Känns skönt och bra.

    Träningen då? Jodå. Även om tankarna funnits på annat håll har jag lyckats röra på mig en del. Jag hade ju planer på en alternativ träningsvecka med mindre löpning och mer annan träning eftersom jag kände mig sliten, och det kan man väl säga att det blev. I alla fall till viss del. Så här såg veckan ut:

    Mån: 10 km löpning
    Tis: 10 min crosstrainer (displayen funkade inte så jag gav upp snabbt) 3 km jogg + 25 min styrketräning
    Ons: 11 km löpning
    Tors: 30 km cykel i hårt tempo
    Fre: 11 km löpning
    Lör: 16 km löpning
    Sön: 9 km löpning, varav 3×2 km i 3.55-3.40-fart.

    Totalt 57 km löpning + 30 km cykel.

    Jag känner fortfarande av lite små skavanker, framför allt i höger knä, men jag hoppas att denna vecka ändå kan bli en rätt ”normal” träningsvecka. Jag siktar på mellan 80 och 90 km löpning, och minst två av passen ska vara kvalitetspass. Vi får se hur det går!


  • Okategoriserade

    Helgplanerna

    God morgon! Fåglarna kvittrar och solen skiner, nyss var det storm. Jag har suttit uppe sen halvsju och jobbat, bara roliga jobb och då går det lätt. Har bland annat redigerat ett gäng bilder från en fotografering jag gjorde igår och fixat färdigt en text till ett lokalt magasin.

    Den här helgen är ganska späckad, men det känns kul. Jag ska bland annat:

    Springa (otippat!). I eftermiddag blir det någon form av intervaller, i morgon bitti långpass. Om kroppen vill. Har känt av lite småskavanker i veckan och vill inte bli skadad.

    Hänga med barnen. I dag är Fredrik borta mest hela dagen, först för att hjälpa till i den lokala second hand-butiken och sedan på kalas. Funderar på att bjuda hit någon vän, laga mat och se en film som barnen gillar. De tjatar om Frost 2.

    Jobba. I morgon eftermiddag ska jag åka iväg och göra ett reportage, och eftersom deadline är på måndag får jag nog sitta med texten och bilderna hela kvällen.

    Skriva kontrakt på nya huset (!!!!!!) Äntligen, äntligen är det dags och det ska bli så skönt att få landa i det här och veta att huset faktiskt blir vårt på riktigt. Uppdaterar nog med ett gäng bilder i morgon.

    Jamen det var nog allt. Ha en fin helg!



  • Livet

    I småländska hagar

    Jag älskar den småländska naturen. Det är vackert åt nästan alla håll här, men området mellan Mariannelund och Pelarne är ändå något alldeles extra. Det är inte alltid jag orkar mig upp för backarna (Mariannelund ligger som i en liten dal), men alla gånger jag gör det är det så värt!
    I går kväll stannade jag säkert tio gånger under löprundan bara för se mig omkring lite extra. Alla blommande träd och den där skira grönskan. Så fint att det nästan gör lite ont i ögonen. Träningen blir kanske inte så effektiv, men struntsamma.

    ”Jag tycker våren är lite överskattad” sa jag en gång till min mamma när jag var sisådär 12-13 år. Det har vi skrattat åt många gånger. Ytterst korkad kommentar! Det blir ju inte finare än så här.