Livet

En husdröm

Första gången jag var uppe i Norrlida, en by som ligger högt och fint några kilometer från Mariannelund, var någon gång 2012. Jag minns än i dag hur jag nästan tappade andan för jag tyckte det var så otroligt vackert. Utsikten är fantastisk där uppe, man ser hela Mariannelund men också skogarna runt omkring. Redan då flög tanken genom huvudet: ”här skulle vi ju bo nån gång”. Har alltid haft en dröm om att bo ute på landet, men inte för långt ut.

Sedan dess har jag varit där många, många gånger. På picknick och promenad, men framför allt under otaliga löprundor. Jag har stannat till och fotat årstidens skiftningar, jag har suttit på en liten kulle och sett solen gå ner. Det är rätt jobbigt att ta sig upp för alla backar, men alltid så värt. Solnedgångarna där är något alldeles extra.

Ganska snart efter att jag varit i Norrlida första gången tog jag reda på vilka som ägde de fyra olika husen i byn. Jag insåg att om det var något hus som möjligtvis, möjligtvis skulle kunna bli till salu någon gång så var det hus nummer tre. Så jag började fantisera om att det huset kanske skulle bli vårt någon gång. Det gällde ju bara att våga fråga ägarna om det skulle kunna bli till salu…

För flera år sen tog jag reda på telefonnumret till ägarna (som bor utomlands och har hyrt ut huset på somrarna) och författade ett brev som jag tänkte skicka. Sen blev det där brevet liggande i någon låda. Dels för att jag inte hittade ägarnas adress, dels för att jag inte var bombsäker på att vi faktiskt ville ha huset. Att bo i ett mysigt hus i samhället med jättefina grannar, som vi gör nu, har ju sina fördelar ändå. Men den där längtan ut på landet har ändå funnits där hela tiden, framför allt den ljusa delen av året och tidigt i våras fick jag äääääntligen tummen ur. Ringde lantmäteriet, fick tag på rätt adress och skickade brevet. Och fick till vår förvåning svar nästan direkt! Att jo, eventuellt skulle de faktiskt kunna tänka sig att sälja!!

Vi blev glada och chockade på samma gång (jag hade nog tänkt att de skulle höra av sig om….några år). Men vi fick titta på huset, lyckades komma fram till ett pris, genomförde en besiktning. Och nu är det alltså vårt! Vi är förstås glada, även om jag måste säga att hela processen med husköpet har varit rejält jobbig. Stora beslut är ofta svåra. Hur vet man egentligen vad man vill, på riktigt?

Men men, nu fick vi en fantastisk chans, tog den, och hoppas förstås att allt blir toppen! Huset är någonstans mellan 142 och 171 kvadratmeter stort (står lite olika i olika papper) och byggt 1911. Många gamla fina detaljer är bevarade, som spegeldörrar, fina gamla foder och lister, vedspis och glasveranda. Uppe finns fyra sovrum och badrum, nere är det kök, matrum och två vardagsrum/sällskapsrum. Det tillhör också en enorm ladugård och drygt 5,5 hektar åker/betesmark. Det är gångavstånd till busshållplats med bussar som går en gång i timmen mot Eksjö och Vimmerby, drygt 1,5 km ner till sjön och cirka 4 km till barnens skola.

Det är en hel del att renovera och fixa, vilket vi tänker göra i den takt vi orkar och hinner medan vi bor kvar i vårt nuvarande hus. Vi har ingen lust att bo i renoveringskaos och vill vara helt färdiga med åtminstone nedervåningen innan vi flyttar in. Så nu har vi att göra ett tag framöver. Kommer nog ångra oss femtioelva gånger på vägen, men tror nog att det i slutändan ska vara värt all möda!

2 Comments

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *