• Träning

    Morgonträning

    Inför förra hösten hade jag en ambition att gå upp klockan sex varje morgon och löpträna. Hur det gick? Hahaha! En enda morgon orkade jag mig upp, men alla andra låg jag kvar i sängen.

    Som jag nämnt tidigare går jag ganska mycket på känsla när det gäller träning. Och tidiga morgnar är jag ytterst sällan träningssugen. MEN. Ibland händer det. Att jag vaknar toktidigt, ligger och vrider mig, irriteras över att jag inte kan somna om – och inser att det bästa jag kan göra av tiden faktiskt är att dra ut och springa.

    Som i morse. Jag vaknade redan kvart i fem. Av ljuset, och av pollenkli i halsen. Försökte somna om i sisådär 45 minuter, sen gav jag upp. Åt en tallrik fil, drog på mig löparkläder och sprang rakt ut i skogen. Det var alldeles magiskt fint, faktiskt, med dimma över sjöarna och vackert morgonljus som svepte mellan tallarna.

    En mil senare klev jag innanför dörren hemma. Fortfarande pigg och träningssugen. Så i stället för att duscha och gå till bussen rafsade jag snabbt ner dator och kläder i en ryggsäck och tog cykeln till jobbet, cirka två mil bort. Vilken frihetskänsla! Det var ganska slitigt att cykla med tung ryggsäck, men jag har en bra cykel som gjorde jobbet lite enklare.

    Fram kom jag till slut, och trött blev jag. Men också nöjd.
    Får se om det blir fler tidiga träningsmorgnar i sommar. Händer det så händer det…

  • Löpning,  Träning

    Maraton – en mental berg-och-dalbana

    Jag berättade ju att jag bestämt mig för att satsa mot ett maraton i höst. Fick precis se att Stockholm Marathon tyvärr är inställt, men det finns kanske några mindre maratonlopp som ändå går av stapeln? Vi får hoppas!

    Maraton är absolut inte min favoritdistans. Av flera skäl. Den mentala berg-och-dalbanan som ett maratonlopp innebär tycker jag är skitjobbig. Man hinner tänka och känna så otroligt mycket under ett lopp som håller på i flera timmar. Ett maraton kräver också rätt mycket planering, och lååååånga långpass. Hu!

    Varför jag ändå bestämt mig för att det får bli 42 195 meter i höst?
    Jomen, så här: sist jag sprang maraton hade jag som mål att springa på under 3 timmar och sprang in på 3.00.18. Jag kan inte ha ett personbästa som är sååååå nära den där magiska drömgränsen, det går bara inte. Så under 3 timmar ska jag nån gång i livet, och jag tror att förutsättningarna att få till rätt träning är bra just den här sommaren. Typ så! Sen tycker jag såklart att själva utmaningen är kul, annars skulle jag aldrig göra det.

    Tre gånger tidigare har jag gett mig på distansen. Första gången var 2007. Jag var 23 och hade inte särskilt mycket erfarenhet av strukturerad löpträning. Men peppad av en kompis började jag träna enligt ett program av Anders Szalkai med målet att springa Stockholm Marathon på under 4 timmar. Och jag lyckades! Det var sviiiiinvarmt under själva loppet, 30 grader och sol, och jag sprang med mjälthugg mest hela tiden. Men jag minns ändå att loppet gick relativt bra, jag hade aldrig nån rejäl dipp, och sprang in på 3.51 utan att vara helt förstörd.

    Nästa maraton, även detta Stockholm Marathon, sprang jag hela 8 år och tre barn senare – 2015. Den här gången hade jag inte tränat specifikt för maraton, mitt längsta långpass innan loppet var två mil. Men sammantaget hade jag ändå mycket mer löpning i bagaget än 2007 och sluttiden blev 3.23. Jag sprang inte alls på toppen av min förmåga, så det blev ett rätt behagligt lopp. Om än regnigt och iskallt!

    Året efter, 2016, sprang jag New York Marathon, eftersom jag vunnit en startplats till loppet. Denna gång hade jag tränat maratonspecifikt i några månader och var egentligen i rätt bra form. Målet, sub 3, kändes helt rimligt. Men jag råkade vara gravid i vecka 10 när loppet gick av stapeln (vilket inte riktigt ingått i planerna) och var nog ganska påverkad av graviditeten. Väldigt trött och rejält illamående! Loppet var verkligen en enda lång mental kamp och jag ville ge upp redan efter två mil. Men på något sätt kämpade jag mig igenom och nådde nästan, nästan mitt mål. Fast de där 18 sekunderna som fattades var retliga, kan jag säga.

    Så nu vill jag alltså ha revansch. Sub 3 är målet, springer jag några minuter fortare än så är det en bonus. Wish me luck!

  • Löpning,  Träning

    Ursäkter, ursäkter

    Jag brukar tänka att jag är luststyrd men disciplinerad. Kan man vara både och samtidigt?? Alltså, jag går mycket på känsla & lust och gör det jag känner för i stunden. Skippar gärna städning och annat tråk till förmån för roligare grejer. Samtidigt har jag disciplin nog att till exempel följa ett träningsprogram. Har jag verkligen bestämt mig för något så genomför jag det.

    Sedan en tid tillbaka har jag dock lite problem med disciplinen i träningen. Det yttrar sig framför allt genom att jag skjuter upp jobbiga pass, som intervaller och långa långpass. För att ta ett exempel: i tisdags var min plan att springa ett ganska hårt intervallpass. 4+3+2+1 min * 2. Så blev det inte. Det var varmt, det var blåsigt – och jag var trött. I stället blev det en soft löprunda i skogen med grannen. ”Jag tar det i morgon”, tänkte jag.

    Så kom i morgon. Och då hade jag först huvudvärk och sedan mensvärk. Och det var fortfarande varmt. Så jag joggade upp till Norrlida och fotade utsikten i stället.

    Sen blev det torsdag. Och det var fortfarande varmt. Och några 4+3+2+1 * 2 var jag absolut inte upplagd för. MEN jag bestämde mig ändå för att genomföra något slags intervallpass, helt och hållet på känsla. Så det slutade med att jag sprang 2+1+500+500+1+1 km i helt okej tempo. Och var nöjd och glad att benen faktiskt orkade springa lite fortare igen.

    Jag vet ju ungefär vad det här uppskjutandet beror på: jag har inte bestämt mig – på riktigt. Jag vet inte exakt vad jag tränar för. Det lutar dock väääldigt mycket åt ett höstmaraton just nu, och jag längtar tills jag hittar ett bra träningsprogram att följa.

    Fram till dess får det vara okej att vara lite slacker, tänker jag. Och gå mer på lust och känsla än något annat.


  • Löpning,  Träning,  Utrustning

    Frågor & svar

    Hej!
    Hade en liten frågestund på instagram i går, fick många bra frågor kring löpning och tänkte dela några av frågorna tillsammans med lite mer utförliga svar här. Så att fler som är nyfikna kan läsa.

    Vilka är dina favoritskor?
    Mina absoluta favoriter är Asics DS Trainer. Det är en ganska lätt sko som jag främst använder till intervaller och lite snabbare pass. Den sko jag oftast använder för vanlig distanslöpning är Asics GT 2000 och i terräng/på stigar springer jag i Salomon Sense Pro. Nu för tiden köper jag oftast mina skor på Blocket/tradera. Det kanske låter knäppt, men det kommer ofta ut skor som är näst intill oanvända eftersom folk ofta köper fel storlek. Och då jag ju vet vilken modell/storlek jag vill ha, slår jag till när rätt sko kommer ut. Snällt mot både plånboken och miljön!

    Vilket är ditt absoluta favoritlopp?
    Helt ärligt- jag tycker det är rätt jobbigt att kuska runt på lopp! Speciellt storloppen. Först ska man ta sig dit, ofta många mil i bil. Man måste planera sitt ätande och sina toabesök. Sen stressa runt och hämta ut nummerlapp, vara vid starten i god tid, nervöskissa på nån bajamaja sjuttioelva gånger. Sen misslyckas man eventuellt kapitalt och tyckte det var helt värdelöst att man åkte. Nä, usch!! Föredrar småloppen i närheten som inte kräver någon planering och kan klaras av på en eftermiddag/kväll. Då är det kul. Sen kanske jag ska tillägga att det kan vara en upplevelse att springa storlopp, förstås. Sprang New York Marathon 2016 och det var väldigt häftigt pga det enorma publiktrycket! (även om jag var gravid och mådde piss).

    Vad får dig motiverad att springa de dagar du inte har flow?
    Ofta har jag inga problem att ta mig ut, så länge det inte är så att jag ska springa hårda intervaller. Men är jag trött, seg och saknar motivation brukar jag tillåta mig själv att springa kortare och långsammare än vad jag har tänkt. Eller försöka få med mig en kompis ut. Det är kanske det allra bästa.

    Tränar du på känsla eller springer du efter träningsprogram?
    Jag tränar mycket på känsla. Kanske lite för mycket för att få riktigt bra resultat. Men jag brukar sätta mål för varje vecka, typ hur många kilometer jag ska springa och hur många fartpass. Inför viktiga lopp brukar jag följa något tioveckorsprogram på till exempel jogg.se. Jag tror jag skulle ha mycket att vinna på att följa ett träningsprogram under en längre period, tänker ibland att det skulle vara jätteroligt med någon som kunde lägga upp träningen åt mig.

    Vad använder du för pulsklocka?
    En Garmin Forerunner 235. Men jag använder oftast bara klocka när jag springer intervaller/långpass.


  • Träning

    6 enkla kom igång-tips

    Bästa tiden för löpning är nu! Ljusa kvällar och perfekt temperatur. Bilden är från i går kväll och ni ser ju själva hur h ä r l i g t det är att springa (okej, jag vet att det kanske inte alltid känns så härligt under tiden….men ändå så värt!!)

    Här kommer några tips till dig som är nybörjare på löpning och är sugen på att komma igång.

    1. Sätt ett mål. Det kan vara att klara att springa 5 km utan att gå, att springa ett specifikt lopp, att klara milen på en viss tid. Det är motiverande att ha något att jobba mot. Det är bra om målet inte är allt för långt bort i tid, jag brukar tycka att 3 månader är lagom.

    2. Om du är ovan – spring långsamt i början. Alltså riktigt långsamt. Varva gärna löpningen med snabb gång. Många gör misstaget att gå ut alldeles för hårt, för det ska ju ”kännas” att man har tränat. Men det ska inte vara för jobbigt i början, då ökar motståndet och du kommer ha svårt att ta dig ut nästa gång.

    3. Ha tålamod och öka träningen långsamt för att slippa överbelastningsskador. En regel som ofta används för att undvika skador är tio-procents-regeln. Alltså att inte öka träningen mer än tio procent per vecka.

    4. För att undvika skador är det också bra att variera underlaget, spring inte bara på asfalt. Jag tycker själv att barkspår kan vara lite väl mjukt och bli tungt, men gillar grus, stig och skogsvägar.

    5. Skaffa ett par riktiga löparskor. Prova gärna ut i en butik där du kan springa på ett band.

    6. Se över ditt löpsteg (men fokusera inte för mycket på detta i början). En konkret och enkel grej är att försöka ta lite kortare steg och landa med fötterna under dig snarare än långt framför dig. Kolla gärna in denna gamla video med Lofsan, tycker hon ger superbra och pedagogiska löptekniktips här (cirka tre minuter in i klippet).

  • Träning

    Mina löparmål för året

    En av de grejer jag både gillar och ogillar med prestationsinriktad löpträning är att det är så oerhört mätbart. Det handlar om minuter och sekunder. Att sträva mot så tydliga mål som jag gör inom löpningen är oftast kul och inspirerande, men ibland kan det kännas krävande och kvävande.

    Vad som avgör hur jag känner inför den prestationsinriktade träningen är oftast hur livet ser ut i övrigt – är det relativt ”händelselöst” och lugnt är jag taggad på att kämpa hårt, sätta mål och springa fort. Är det däremot fullt upp och mycket i huvudet vill jag mest ta det lugnt, lufsa runt och känna att löpningen får vara helt utan krav.

    Eftersom den här våren hittills känts rätt rörig och intensiv har jag inte satt några tydliga mål för 2020 ännu (att alla stora vårtävlingar ställt in pga Covid19 har också spelat in såklart). Det är mycket troligt att jag springer ett gäng lopp i höst, och under 1.22 på halvmaran skulle förstås vara superkul, men jag har ingen lust att sätta ett tidsmål nu för att sedan inse att jag inte pallar att jobba för det.

    Nej, i stället har jag satt som mål att öka volymen, alltså antalet mil jag springer per vecka, för att förhoppningsvis få resultat på lite längre sikt. Planen är att snitta ungefär 90 km i veckan under 2020, något som helt klart känns genomförbart. Fokus kommer ligga på mängd i stället för fart, men minst ett intervallpass i veckan från och med nu och fram till november hoppas jag också att det blir.

    Japp, det var mina mål för året. Kanske höjer jag ribban och sätter tidsmål när sommaren närmar sig, kanske inte. Det återstår att se…

  • Löpning,  Träning

    Träningsläger

    Okej, det är väl inte riktigt som det låter. Jag är inte på någon varm och spännande plats på hög höjd och springer, äter, får massage och vilar. Men min ena bror (snart båda faktiskt) är hemma i Småland, och som alltid när han är här försöker vi springa så mycket som möjligt tillsammans. Är inte bortskämd med sällskap på löppassen i vanliga fall, så det gäller att passa på.

    I går kväll sprang vi 13 km progressivt, i dag blev det ett längre pass på 18 kilometer i februarisolen (vår snälla mamma var barnvakt, annars hade det varit svårt att få till ett pass i dagsljus). Tror vi höll ungefär 4.45-tempo i snitt. Tycker så mycket om att springa långt med sällskap, det blir ofta sådana där samtal om livet som man inte har så ofta annars.   

    Min bror började springa för bara några år sedan. Innan dess var han rätt otränad. Minns att han hängde med mig ut på ett hyfsat lugnt pass 2016 och jag trodde han var på väg att få någon slags astmaattack eftersom han flåsade så otäckt. Men sedan tog han tag i träningen och förra året sprang han Göteborgsvarvet på 1.16. Skaplig utveckling!

  • Löpning,  Träning

    En sämre löparvinter

    Tre år på raken har jag haft riktigt höga ambitioner med min löpning inför vintern. Det är ju då den viktiga grundträningen ska göras, i alla fall om man ska tro experterna. Det är under vinterhalvåret vi som strävar efter att slå nya personbästan ska springa många mil och lägga en bra grund inför kommande säsong.

    Vintrarna 2017/2018 och 2018/2019 blev inte särskilt bra för min del, jag sprang inte alls lika mycket som planerat på grund av småskavanker, bristande motivation och förkylningar. Den här vintern har jag därför varit lite revanschsugen. Förutsättningarna har varit lite bättre än tidigare år och ambitionerna högre än någonsin – när jag gjorde upp planer i höstas var tanken att försöka komma upp i en mängd på hela nio-tio mil många veckor, mot normala sex-åtta. Jag hade också tänkt hålla igång farten genom att köra tröskelintervaller en gång i veckan och backlöpning någon gång ibland.

    Hur blev det då? Nja, inte alls särskilt bra faktiskt! Det har varit mycket annat i livet, och tiden och orken i november/december räckte inte riktigt till. Tror jag fick till sammanlagt tre veckor med uppåt tio mil vilket ju är toppen, men ambitionerna var högre än så. Så mycket fart blev det inte heller, jag kunde helt enkelt inte motivera mig. Halva januari + början av februari har dessutom sabbats av en långdragen förkylning med otäck hosta, så nu känns det nästan som att börja om på noll (så är det förstås inte, men det känns så).

    Är lite frustrerad över det hela, men måste väl kanske bara inse faktum – att jag inte riktigt är beredd att offra särskilt mycket annat för löpningen. Och då blir det ju lite som det blir. Hoppas i alla fall att februari blir en superlöparmånad, nästa vecka kommer min bror ner till Småland och vi har bestämt att vi ska ha träningsläger och avverka många pass ihop.