• Familjen,  Livet

    Äntligen sommarlov!

    Så har barnen äntligen fått sitt efterlängtade sommarlov. Jag har längtat jag med. Efter mer frihet och spontanitet. Och efter att få släppa på rutiner och göra annat på kvällarna än lägga barn som absolut inte vill sova. Med det inte sagt att jättelånga lov tillsammans är enkla. Det kommer bråkas massor, gnällas massor och tjatas massor. Men med många utflykter och mycket kompishäng tror jag vi ska klara oss igenom det på ett ganska härligt sätt, ändå.

    Någon skolavslutning i kyrkan blev det inte i år, men vi åt i alla fall traditionsenlig jordgubbstårta för att fira in sommaren. Vår äldsta, Edith, är numera familjens bagare och fixade en supersnabb tårta med färdiga bottnar. Gott!

    Första sommarlovsdagen vara annars en ganska långsam och tråkig historia. Det blåste som bara den så vi var knappt utomhus. Men när det lugnat ner sig på kvällen tog jag mig i alla fall ut på en löprunda. Fick den briljanta idén att utforska våra blivande hoods lite och lyckades nästan springa vilse. Ett tag vadade jag i ris upp till knäna. Men ut ur skogen kom jag till slut, och vackert var det. Klockan 23 var jag hemma igen och somnade inte förrän klockan 01. Nu känns det som att sommaren är här – på riktigt!

  • Familjen

    En treåring i huset

    I dag fyller vår yngsta stjärna, Lykke, hela tre år. En underbar unge! Så glad, pratsam, rolig, bestämd och omtänksam. Älskar alla djur. Tycker allt är kul. Ett riktigt mysig sällskap om dagarna.

    Tyvärr vaknade hon med snuva, så något stort kalas har det inte blivit. Men vi har i alla fall ätit god födelsedagsfrukost med jordgubbar, invigt hennes nya springcykel och blivit bjudna på nybakade vaniljbullar av grannen. Hoppas, hoppas att snuvan är borta till nästa helg så vi kan fira lite med resten av familjen då.

  • Familjen,  Livet

    Försmak av sommaren

    Det har varit ganska kyligt i maj, men nu under Kristi himmelsfärd har vi verkligen fått en försmak av sommaren. Soligt, fint, härligt! Dessutom har vi varit lediga och fria.

    Under torsdagen byggde Fredrik hönsgård. Vi andra satte upp tennisnätet i trädgården och spelade tennis (så bra köp om man vill göra något aktivt med barnen utomhus, tror det är detta set vi har). Jonie ville spela ungefär hela dagen, tur vi bjöd hit mina föräldrar så jag fick lite avlastning till slut.

    Mellan tennis och slöande på gräsmattan åt vi massa mat. Så härligt att äta på altanen för första gången i år! Vi har en liten grusad, uteplats på andra sidan huset där vi redan suttit en del, men på denna sida brukar det vara lite för kallt i början av säsongen.

    På kvällen sprang jag intervaller. 3+2+2+2 i 3.50-3.55-tempo. Sammanlagt 15 kilometer. Fy så tungt det går när jag försöker springa fort. Fattar inte var min speed är? Kanske en bra idé att satsa på maraton i höst ändå, då behöver jag inte jobba upp farten så mycket.

    Barnen var uppe rätt sent och Lykke däckade i soffan framför en film. Alltså, så skönt att slippa lägga. Inget annat av våra barn har någonsin kunnat somna på det där viset, hur smidigt som helst ju.

    På fredagen var vi hos några vänner. Klappade höns, getter och åt rabarberpaj på deras fina veranda. Sen drog jag och nästan alla barn på cykeltur, faktiskt på deras initiativ. Vi kämpade oss uppför alla backarna till Norrlida och åt picknick på en äng. Sen cyklade vi genom skogen hem. Edith klarade hemfärden hur bra som helst på sin mountainbike, känns ju lovande eftersom det kanske kommer bli barnens framtida väg till skolan.

    Barnen gjorde ett badstopp på vägen, jag doppade bara tårna i vattnet. Sen kom vi hem, lagade middag och bjöd hem grannarna. Byggde en enkel höjdhoppsställning, drog fram tjockmattan ur boden och tränade höjdhopp. Så kul!

    Efter allt detta var det sent, jag sprang, en runda, och vips var även dag två slut. Känns ju väldans lyxigt att vi har ytterligare två lediga dagar att göra något kul av, inte för att vädret ser särskilt lovande ut men det kanske vänder?

  • Familjen,  Livet

    Våra kvällar

    Jag brukar ofta tänka att vi har kommit igenom de mest intensiva småbarnsåren ganska lindrigt. De riktigt jobbiga vaknätterna kan jag nästan räkna på mina händer. Likaså de supertidiga morgnarna. Livet har inte känts som en dimma, absolut inte. Vi har orkat leva, inte bara överleva.

    En sak har dock varit skitjobbig och är fortfarande: de maratonlånga läggningarna. Undrar just hur många timmar vi har kämpat med att få alldeles för pigga barn att somna? Jag vågar knappt gissa. Två av barnen är extremt kvällspigga och frustrerande det har varit. När man sitter i timmar (tack och lov för mobilen!!) med en unge som hoppar, bråkar, leker och härjar i sängen för att inte somna. Ser klockan ticka med vetskapen om att den där efterlängtade egentiden krymper till noll och inget ikväll igen. Kommer ner sömndrucken efter klockan 22 och inser att det nog bara är att borsta tänderna och gå och lägga sig om man ska orka med nästa dag.

    Vi har testat det mesta. Söva i vagn, söva i bil, ljudböcker, fasta rutiner, varva ner tidigt, läsa sövande sagor osv. Inget har egentligen funkat särskilt bra, även om det periodvis har gått bättre. Vilket innebär att alla sover innan 21.30.

    Sedan några år tillbaka somnar de två äldsta alltid själva och det gör ju kvällarna betydligt enklare. Just nu är utmaningen i stället nr 4 – som är i det där jobbiga gränslandet mellan att sova och inte sova på dagen. Ni som har/har haft barn i 2-3-årsåldern vet säkert vad jag pratar om. Sover hon inte middag kan eftermiddagen och kvällen bli fruktansvärt gnällig och jobbig. Sover hon en stund (räcker med en kvart) somnar hon absolut inte i rimlig tid på kvällen.

    Jaja. Är det något jag lärt mig så är det ju att alla, precis alla jobbiga perioder går över. Kanske får det bli mycket sövarlöprundor i sommar, så gör vi åtminstone något vettigt av de där långa kvällstimmarna?

  • Familjen,  Livet

    Att välja annorlunda

    I går tog jag till slut tag i det, ringde och tackade ja till en barnomsorgsplats för Lykke. Det var inte den plats vi önskat och väntat på i över ett år, men förhoppningsvis blir det bra ändå. Så i augusti börjar vårt nya liv! Förhoppningsvis kan vi pussla ihop det och turas om att vara hemma på eftermiddagarna så slipper vi fixa med fritidsplatser också.

    Faktum är att vi inte alls är vana att vara dubbelarbetande föräldrar, under totalt nio av de senaste elva åren har antingen Fredrik eller jag varit hemma med barn. Och jag är så GLAD att vi kunnat det! Det har gjort småbarnslivet så mycket enklare, skönare och mindre stressigt. Jag är inte alls anti förskola (vi har haft en superbra) men jag är totalt övertygad om att de allra minsta barnen faktiskt har det bättre på hemmaplan än i en stor förskolegrupp. Så länge de är hemma med en hyfsat välfungerande förälder som inte vantrivs alldeles med livet, förstås…

    Jag är alltid så rädd att trampa folk på tårna i diskussioner kring förskola, och försöker vara ödmjuk inför det faktum att alla familjer är olika och väljer olika. Men när jag gång på gång hör kommentaren ”nu känner vi verkligen att hen behöver börja förskola, vi tycker inte att vi kan stimulera hen hemma längre” från föräldrar till 13-14-månadersbebisar vill jag bara skrika!! Förskollärarna gör ett superjobb men kan ju faktiskt aldrig någonsin ersätta en förälder. Tycker det är många föräldrar som överskattar duktiga pedagoger och underskattar sig själva. En 1- till 2-åring behöver ju främst kärlek, närhet, tid och att bli sedd. Möjligheten att få de behoven tillgodosedda är ju långt mycket större hemma med en förälder än i konkurrens med x antal andra barn förskolan, tänker jag! Och – hemmabarnen missar absolut ingenting som de inte kan ta igen senare.

    Så till dig som vill och kan vara hemma med ditt barn längre än de 1,5 år som verkar vara standard i Sverige vill jag bara säga: GÖRT!! Våga välja annorlunda! Det är så värt det! Klart att det kan vara en utmaning rent ekonomiskt, men jag tänker att väldigt många av oss lantisar som kommer undan med ganska låga boendekostnader faktiskt har alla möjligheter i världen.  

    Så. Nu har jag fått det sagt, hoppas ingen blev upprörd.  God onsdag på er!

  • Familjen,  Livet

    Åtta saker jag ser fram emot

    Godmorgon! Åter till vardagen, de stora barnen har precis gått till skolan och Lykke sitter yrvaket och kollar på Barbapappa. Solen skiner idag igen, jag ska försöka fixa lite i trädgården och efter skolan ska vi till stallet. På jobbfronten är det fortfarande väldigt lugnt (mycket pga Covid19, gissar jag), så jag är just nu ledig och fri.

    April är en ljuvlig tid, älskar känslan av att hela våren och sommaren ligger framför! Här är några saker jag ser extra mycket fram emot:

    Springa i skogen i shorts och linne. Eller shorts och sport-bh. Ta någon tio-kilometersslinga och sen kasta sig i sjön. Åh, vad jag längtar!

    Plocka liljekonvaljer i trädgården och äta mors dag-tårta på fint porslin.

    Gå eller springa Djursdalarundan medan körsbärsträden fortfarande blommar. Förra året missade vi körsbärsblommorna men fick se desto mer äppelblom.

    Upptäcka naturen i närheten tillsammans med barnen. Vi har sett mycket av skogarna häromkring, men långt ifrån allt. Bilden är från Trollevägga, en klätterklippa i närheten.

    Fira midsommar med kransar och jordgubbstårta. Vi brukar alltid äta midsommarlunch hos Fredriks faster med familj, och sen ha fest med någon/några andra familjer framåt kvällen

    Hänga vid Skruven, vår närmaste sjö som ligger på gångavstånd från vårt hus. Måååånga timmar blir det där om somrarna. Och många löprundor avslutas där.

    Alla kalas! Lykke, jag och Elise fyller år på sommaren och när man kan sitta ute på altanen och äta är det så mycket enklare att bjuda många.

    Käka våfflor. Så enkel och snabb mat. Avskyr att laga mat på sommaren! Jag äter gärna våfflorna med valnötter och keso, men grädde och sylt är också mumsigt såklart.

    Jamen det var lite av allt jag längtar efter. Och allt kommer nog vara genomförbart trots Covid19? Just nu är jag glad att vi gillar att vara hemma på somrarna och sällan har några stora planer…

  • Familjen,  Livet,  Löpning

    Tillsammanslöpning

    I går kväll, när barnen skulle ha sitt fredagsmys med ostbågar och film, bestämde jag och Fredrik att vi skulle ta en liten springtur tillsammans. Lykke hade inte sovit på dagen så det passade bra att ta med henne ut på en sövartur. Det är inte ofta vi lämnar de stora barnen (som är 11, 9 och snart 7) själva mer än för att göra snabba ärenden, men det här kändes som ett bra tillfälle.

    Vi sprang en av våra favoritrundor, upp mot Norrlida och Stolparp där solnedgångarna är som vackrast. Aprilhimlen var alldeles magisk. En mil blev det och vi var tillbaka hemma efter en dryg timme. Fin kväll i fint sällskap!

    Det känns faktiskt som att de allra mest intensiva småbarnsåren snart är förbi för vår del. Även om det är full fart jämt här hemma, så är det inte det där ständiga passet längre. Lykke fyller tre i sommar och börjar bli stor. Hon leker mycket med sina syskon utan att vi behöver vara med, kan klä på sig själv och äta själv. Dessutom sover hon oftast hela nätterna i eget rum på övervåningen och tassar på egen hand ner till köket på mornarna. Tiderna förändras, och det är både vemodigt och skönt !

  • Familjen,  Livet

    Corona och årets första dopp

    Torsdag och himlen är blå. Har burit upp alla skidor och pulkor i boden, sedan pratat bort halva förmiddagen i solen med en vän. Härligt och hoppfullt. 

    En mycket märklig vecka har vi bakom oss, kanske en av de märkligaste veckorna jag varit med om? Det är både fascinerande och skrämmande att allt kan förändras så fort, att ett litet virus kan få sådana enorma konsekvenser för hela samhället. Jag får nästan lite overklighetskänslor faktiskt, det är många tankar som snurrar. Jag är inte särskilt orolig för min egen eller någon nära anhörigs hälsa, men funderar lite över hur det kommer gå med mitt frilansande framöver. Såg att en av de reklambyråer jag jobbat med redan varslat hälften av alla anställda…

    Vårt vardagsliv har väl inte förändrats särskilt mycket ännu, det enda är att jag haft fler barn hemma än vanligt. I måndags fick Elise gå hem p.g.a. hosta (hon är inte det minsta förkyld, men jag förstår att lärarna är extremt försiktiga i dessa dagar). Så hon har varit hemma med mig och Lykke tisdag-onsdag. I tisdags hade vi dessutom sällskap av Edith som hade ont i magen. Och eftersom alla ändå var pigga och glada bestämde vi oss för att göra en utflykt. Packade ner ved, korv, bröd och kex och åkte till en sjö tillsammans med våra grannar. Där gjorde vi upp en eld och grillade. Lekte i grottorna som finns i närheten av sjön. Hade det riktigt härligt, trots att det blåste rätt rejält.   

    Eftersom alla barn diggade skogen fortsatte vi på samma linje även på onsdagen, då blev det en lite mer utmanande utflykt med vandring uppför ett berg (kämpigt med de minsta barnen som inte orkade gå – det blev mycket bärande!) Jag hade tänkt att det skulle ta runt 10 minuter att ta sig upp, det tog en timme! Väl nere igen var vi vuxna så svettiga att vi faktiskt hoppade i sjön. Vi hade varken badkläder eller något att torka oss med, men det gick fint ändå. Jag är verkligen ingen hurtig vinterbadare, så jag är nöjd att jag vågade.  

    Kanske Corona leder till att vi gör mer utflykter och ses utomhus, nu när vi inte kan träffas på vanligt vis längre? Själv älskar jag att vara ute i naturen, men eftersom barnen oftast protesterar vilt när vi föreslår att vi ska göra en utflykt blir det inte så mycket av den varan som jag skulle vilja.  Nu uppskattade de ju både tisdags- och onsdagsutflykten, så det gäller kanske att smida medan järnet är varmt.

  • Familjen,  Livet

    Maxad fjällvecka

    Fredag och hemma igen. Vi rullade in framför huset vid 22.30 i går efter en lång bilresa hem som gick oväntat bra. Vi har haft massa strul med bilen som vägrat starta, så vi jag är glad att vi inte fastnade på vägen någonstans.

    Tror alla är nöjda och glada efter en härlig fjällsemester. Vi maxade verkligen vintern under de här dagarna. Slalom, längdåkning, bygga snökojor, åka pulka och stjärtlapp, dricka nyponsoppa och blåbärssoppa.…. Efter en riktigt usel vinter i Småland så var det välbehövligt. Ska kanske inte sticka under stol med att det var rätt jobbigt också, med blöta overaller och vantar, hårda pjäxor, många viljor, barn som inte ville somna och en hel del gnäll. Men i stort – en fin semester.  

    Löpningen har förstås inte varit i fokus denna vecka, men min lillebror och jag såg faktiskt till att komma på en morgonrunda varje dag. Varje morgon ringde alarmet kl 07, vi drog sömnigt på oss löparkläder och avverkade 10-12 kilometer i maklig fart (runt 5.00-tempo). Vi hittade en rätt så otrafikerad väg där underlaget var ok och funkade bra för löpning. Sedan belöningen efteråt – storfrukost med gröt, ägg, mackor och kaffe.

    Löpningen har väl inte varit så kvalitativ under veckan kanske, kroppen har varit rätt öm och seg och farten relativt låg. Vi har vurpat några gånger också (skulle haft andra skor med mig). Men det är något visst med vintrig morgonlöpning ändå, att skaka igång en trött kropp, ta på sig varma kläder och liksom bara sticka ut i kylan och göra jobbet.

  • Familjen,  Livet

    Födelsedag och fjälltoppar

    Tionde mars. En alldeles särskild dag, nämligen Ediths födelsedag. Vår förstfödda, redan 11 år! Minnena från tiden när hon kom till världen är fortfarande så starka. Hela förlossningen, men också tiden på BB och första veckorna hemma. Hur jag liksom var helt kär och kunde ligga och titta på henne i timmar. Jag tyckte hon var såååå otroligt fin! Jag minns också oron, hur livrädd jag var för att hon skulle sluta andas och hur jag var tvungen att kolla så hon levde en gång i kvarten. Hur dåligt jag sov och hur konstigt annorlunda livet kändes. På ett bra men lite omskakande sätt.

    Det här är länge sedan nu, den bedårande lilla varelsen har blivit stor och i morse väckte vi henne med varm o’boy och födelsedagspresenter. Skissblock, pennor, lera, godis och löfte om att få köpa livs levande råttor (uh!). Sedan blev det en härlig dag i slalombacken.

    Det är kul att få se barnens utvecklas och bli säkrare på skidorna. Edith åker ganska försiktigt, gillar att köra i lite flackare backar där hon har full kontroll eller lattja runt med actionkameran i skogen. Eller testa nya grejer – som att åka bakåt. Jonie, som har nästan irriterande lätt för sig i alla sporter, är mer orädd och åker obehindrat röda backar (och testar gärna svart). Och Elise, som vi fick kämpa hårt med förra året, åker både knapplift och gröna och blå backar själv. Sedan har vi ju Lykke också, som vi faktiskt inte tänkte ställa på skidor alls, men som fick testa ändå och ÄLSKAR det!

    Det är ju ett slit förstås, att få på skidor och pjäxor och komma ut i backen allihop. Därför är jag väldigt tacksam att vi är fler vuxna som kan hjälpas åt. Vi är här med min familj – mina föräldrar och syskon med respektive (alla utom ena lillebrorsan och hans fru som snart ska få barn) och det upplägget rekommenderas verkligen. Det är toppen med många hjälpande händer och famnar, dessutom är det ett väldigt roligt sätt att umgås på. Vara ute hela dagarna, sen äta massa gott och slappa tillsammans på kvällen. Just i dag hade Edith beställt makaroner med bechamelsås till middag, och min mamma hade bakat hästtårta. Väldigt passande till en mycket hästtokig tjej!